musiker, musikpedagog, kompositör
Hoppas ni haft en skön helg!
Jag var på kursen Tarinat ja musiikki i Valamo med min mamma. Det är skönt att vara i nästan samma bransch som mamma (hon barnträdgårdslärare och jag musikpedagog), har fått så mycket stöd av henne under årens lopp. Det var också intressant att se klostret i Valamo och vistas i höstnaturen. Och att leka, sjunga, dansa och göra kreativa övningar i grupp får säkert de flesta människor att må bra. Jag vill sprida den glädje jag får av mina bästa lärare.
Fick ny energi tack vare Musik & Talang i helgen!
Musik & Talang i Vasa är en träffpunkt för folk som jobbar inom musikbranschen, främst i Svenskfinland. Förutom inhemska talanger fanns också stora internationella namn bland talarna och musikerna på kongressen, bl.a. John “JR” Robinson, världens mest inspelade trummis. Jag rekommenderar denna händelse till alla er som jobbar med och kring musik! Det bästa för mig var inspirationen och mötena med andra musiker. Jag pratade t.ex. för första gången med Hanna Kronqvist, vars namn jag känner till från körsammanhang. Fick också umgås med mina härliga vänner från Rock Donna och andra fina typer.
Helgens favoritkonsert var för min del Lisa Mikovskys på Ritz. Hon fyllde hela scenen med sin röst och sin gitarr, karisma och sina avslappnade men genomtänkta anekdoter. I motsats till de “överproducerade” hits som finns att lyssna på online tilltalade dessa halvakustiska versioner mig verkligen.En annan imponerande, för mig ny, bekantskap var VENIOR. Hennes liveshow och röst fick mig att säga wow!.
Musik & Talang får gärna göra mer marknadsföring i södra Finland – ett så pass stort evenemang och ändå hade jag enbart hört talas om det via bekanta som själva varit där.
Hoppas ni också tar del av sånt som gör er glada.
Alles Liebe.
A wise old owl sat in an oak;
The more he saw the less he spoke;
The less he spoke the more he heard;
Why can’t we all be like that wise old bird?
(trad.)
Denna sång lärde jag mig av Elisa Seppänen. Den har rört mig på djupet inte minst tack vare den vackra melodin, som ni nu bara får fantisera (obs, youtuba inte, det finns några förfärliga videor därute). Men, vilken vis liten visa.
Min svenska översättning utgår från Elisas finska version.
Visa ugglan i sitt träd
Satt på grenen helt i fred
Ju mindre den sa, desto mer hörde den
Ju mer den hörde, desto mindre sa den
Det var ugglans visaste hemlighet
Dagen då jag plötsligt hade +140 € på kontot från Teosto! What! Riktiga pengar för musik jag skrivit. Det var en stor dag i mitt liv. Rättigheter ftw.
Fick nyligen ett tips: sluta jobba medan du ännu har iver. Tipset gällde graduskrivning och går också att tillämpa på arrangering och komposition. Jag håller på med tre enkla arrangemang för kör och lade märke till att jag under den senaste veckan undvikit att ta itu med dem. Senast jag skrev på dem gick det bra och jag jobbade in på natten, men när jag slutade var musten slut och idéerna likaså. Det hade varit bättre att lämna en del idéer till nästa gång och fortsätta fundera på dem en annan gång med ny energi. Nu har jag dock hittat tillbaka till mina arrangemang och jobbar vidare.
Att jobba i skola känns viktigt: alla svenskspråkiga barn från ett visst område kommer till lektionerna, oberoende av bakgrund. Det är också utmanande. Grupperna är stora, elevernas förutsättningar varierar. Musik finns ändå i de flestas liv.
Jag vill skapa trygga lektioner och det kräver att jag är lite mer bestämd än vanligtvis. Min lärarroll kan inte vara supervänlig och glad just nu. Jag får kämpa med auktoriteten lite och jag tror det delvis beror på min ålder och på att jag är ny som lärare. Och ja, tyvärr behövs auktoritet i den här sortens grupper, i den här sortens samhälle och skolsystem, åtminstone i början. Men jag trivs mycket bättre med min roll efter ett år som lärare. Allt är tusen gånger bekvämare i år. Jag vet mer vad jag håller på med och kan redan förebygga olika scenarier. Har massor kvar att lära mig och pröva mig fram till. Om jag jobbar några år till kanske jag hittar en lärarroll som matchar min personlighet ännu bättre.
Jag tycker om att lära mig nytt. Och varje gång man lär sig något nytt har man mer gammalt att koppla ihop det nya med och nya kopplingar gör ju hjärnan skarp och sinnet glatt.
Nu spelar jag dragspel och det gläder mig av olika orsaker:
Snart ska det bli en konsert. Ska bara skriva några fler låtar…
Det har hänt så många bra saker denna sommar. Sådant som inspirerat mig, som har fått mig att tro på mig själv mer och som visat mig hur bra typer det finns i världen och hur roligt det är att få jobba eller umgås med dem. Sommarens bästa bitar:
Jag var kapellmästare i megaspektaklet Casinoblanca som framfördes en gång vid Hangö Casino. Det var jätteroligt att jobba med regissören Miki Pöysti. Han gav mig mycket frihet, tillräckliga anvisningar och några veton vilket passade mig utmärkt: jag jobbar bäst då jag får ansvar och känner att folk litar på mig. Alla skådespelare var fina att få jobba med och alla som hade sångpartier gjorde gott ifrån sig, vissa överträffade sig själva. Vi jobbade sida vid sida och även om de har längre karriärer än jag kände jag starkt att de respekterade mig. Med mig på scenen hade jag Rock Donna House Band, ett gäng otroliga musiker och glada själar som jag bara vill jobba mer med!
foto: Christopher Senn
2. Sommarläger med Rock Donna
Otroligt skönt att få jobba med andra musiker. Hela konceptet Rock Donna är något som jag följt med och uppskattat från första början och att nu få vara med i det känns rätt. Det finns en positiv och uppmuntrande stämning inom verksamheten som har förändrat mitt liv. Jag strävar efter att hålla uppe samma energi i kommande arbetsuppgifter och i vardagen. Det var också uppfriskande att umgås med ungdomar i en avslappnad miljö där man inte behövde ha en massa regler, eftersom det fanns en grundrespekt i gruppen. Ungdomarna jag träffade på lägret fick mig att tro att det finns hopp för framtiden.
Jag träffade kära vänner från mitt utbytesår i Wien och var på en hippiefestival. En artist som jag såg på festivalen inspirerade mig över andra: Alicia Edelweiss som sjunger egna låtar och spelar dragspel. Hennes scenkarisma fick mig att njuta av föreställningen och hennes texter var fyndiga och annorlunda. Jag skrev direkt tre nya låtar och när jag kom hem köpte jag mig ett dragspel. Jag har hittat mitt nya projekt.
Efter Österrike åkte jag till Berlin med Lene. Det var så kul. Jag älskade Berlin. Det var sommar och jag kände mig snygg och bra. Parkerna grönskade och ölet var gott. Tyskan flöt på. Vi bodde hos en kompis kompis som var väldigt vänlig. Vi vill åka tillbaka på höstlovet.
5. Min nya bostad
När jag kom hem från mina resor började jag installera mig i min nya bostad. Den är större än min förra, har ett stort kök och bra vibes. Grannarna är trevliga. Det ska bli skönt att bo här.
6. Gårdsfesten
Helgen innan mitt nya jobb i min gamla skola börjar hade vi gårdsfest hos mina föräldrar som nu har varit gifta i trettio år. En sådan kärleksfest! Så många fina gäster, mat, dryck och program. Kvällen slutade med live-karaoke; jag ackompanjerade alla som ville sjunga något, googlade ackorden och följde med så gott jag kunde. Sådant gillar jag.
foto: Joakim Palmén
Efter en så här fulländad sommar är jag redo för höstens nya utmaningar.
Som musiker och pedagog har jag har misslyckats många gånger. Jag har varit medelmåttig många gånger. Jag har lyckats några gånger.
När jag misslyckas, blir jag ledsen. Jag gråter. Ibland blir jag så generad att tänker att jag aldrig mer vill visa mitt ansikte i det sällskap som hört eller sett mig misslyckas. Men ju äldre jag blir, desto oftare tänker jag: vad kan jag förändra?
Jag kan öva mer till nästa gång.
Jag kan öva mer målmedvetet.
Jag kan fokusera på mina styrkor.
Jag kan skaffa mig ett ordentligt övningsutrymme.
Jag kan förbereda mig bättre nästa gång.
Ingen annan minns mina misslyckanden. Ingen hånskrattar åt mig eller tycker jag är pinsam. Många minns mina lyckade stunder och påminner mig om mina styrkor.
Om jag faller, har jag i alla fall gjort någonting. När jag gör någonting, börjar saker hända, bollen börjar rulla åt något håll. Jag lär mig om mig själv: vill jag fortsätta utvecklas eller vill jag upphöra? Jag tycker inte om att vara dålig på det jag gör. När jag misslyckas, har jag två valmöjligheter: att jobba mer på området eller att sluta. Ibland märker jag att jag gett mig in på saker som jag egentligen inte ska hålla på med. Det finns andra som är bättre på det, andra som brinner för det. Låt dem göra det. Men ibland sporrar nederlag mig till att jobba hårdare. Då vet jag att jag är på rätt spår.
Idag hade vi den (tillsvidare) sista föreställningen av barnkonserten So So Sibelius!. Det var ett roligt projekt som började i samband med en barnmusikkurs vid Sibelius-Akademin under ledning av Soili Perkiö och Eeva-Leena Pokela och levde vidare i och med uppträdanden i olika konserthus i huvudstadsregionen.
I So So Sibelius! får publiken följa med och delta i scener ur Jannes barndom. Vi utgår från Sibelius dagboksanteckningar och kompositioner, uppför några av dem i sin ursprungsform, andra med egna arrangemang. Några helt nya låtar har också fått komma med i föreställningen.
Förutom att vi sjöng och spelade, fick vi erfarenhet i att planera och genomföra en föreställning för barn. Eija Ahvo hjälpte oss med bl.a. scennärvaro och -användning. Det blev en färggrann föreställning fylld av glädje.
Amanda Henriksson 