Kvinnodagskonsert

Hoppas ni hade en trevlig kvinnodag igår ❤
Jag ackompanjerade Arbis damkör Vox Femina tillsammans med ett band. Det var roligt som vanligt. Fick också chansen att spela fem av mina egna låtar för en helt ny publik, vilket var mycket trevligt!

På min dreamboard 2017 har jag limmat in orden “politisk musik”. Jag har blivit mer och mer intresserad av att uttrycka åsikter genom musiken. Och ju mer jag följer med vad andra feminister gör, desto mer inspirerad blir jag.

Min låt “Träd i vinden” tillägnade jag igår alla som bryter mot normen…

Jag har slutat vara  ett träd i vinden.

Våga sluta vara ett träd i vinden. Våga vara vuxen och göra beslut. Våga försvara dem som samhället försökt tysta ner, trycka ner, i århundraden.

PANG

På veckoslutet ska jag spela på PangSÅNGFesten, en stor pensionärkörsfestival. Det blir nyskrivna verk, allsånger, musikaltoner, Monica Groop, Riko Eklundh, Birthe Wingren, Maria Kalaniemi, Marianne Maans… Men framför allt många pensionärskörer som sjunger tillsammans!
Jag och bandet ackompanjerar det mesta. Det ska bli roligt att spela tillsammans igen! Det har varit utmanande att öva in all repertoar vid sidan om mina vanliga jobb, men det är också roligt att märka att övning ger resultat. Det är nämligen en tid sen jag verkligen tränade svåra pianostycken, sådana som jag inte bara kan spela prima vista. Känslan av att fingrarna börjar löpa, att muskelminnet inte längre behöver min hjälp och att musiken är intressant… Det är otroligt tillfredsställande. Och att spela tillsammans med andra… Det är en av de bästa sakerna som finns! Hurra för PANGbandet och hela festivalen!

Julfester.

Idag är mitt hjärta varmt (tyvärr också min panna). Jag har fått vara med om fina julfester med fina elever. Jag har mycket kvar att lära mig, men med många klasser har vi redan hittat varandra och haft roligt tillsammans. Någon har ÄLSKAT att spela bas. En annan har sagt att hen i år ska våga sjunga på Kvabaré. En tredje har lärt sig spela i takt med andra. När elever efter festen kommer och kramar en och säger “Du är en jättebra musiklärare” eller överräcker en hemlagad julklapp, den stunden väger blixtsnabbt upp alla höstens utmaningar. Även flera vuxna kom och tackade. Det är SÅ viktigt att vi kommer ihåg att uppmuntra varandra.

En grej jag har märkt är att skillnaden mellan att ha klasserna en eller två gånger i veckan är enorm. Att hitta gruppandan och lära sig spela instrument tillsammans – det tar tid. Och enligt nya läroplanen ska alla lågklasser bara ha en timme musik i veckan, blä. Jag har turen att ha femmorna två gånger i veckan och dessutom har våra sexor möjlighet till tillvalsmusik 90 min i veckan. Mitt budskap till framtidens bestämmare: Högst 20 elever i en skolgrupp, mer musik åt alla. Och inspirerande musiklärare åt eleverna! God jul.

Mvh. emotionell sjukling/musiklärare

Kreativ process: fas 2

Jag njuter av den fasen av skapandeprocessen som går ut på att samla idéer. Projektet finns i bakhuvudet och tankar formar sig både medvetet och omedvetet. Konserter, filmer, sånger, händelser och andra människor och deras idéer och diskussioner med dem ger upphov till nya tankebanor. Regelbundet skriver något nytt i planeringsdokumenten för att det känns så. Jag behöver också tid, promenader.

Vill ni höra musiken på albumet sen när det är dags? Köper ni albumet? Kommer ni på konsert? Jo?

13988276_10154560481907518_3659673158184689881_o
Foto: Joakim Palmén

Kan själv

Äntligen har jag a) en keyboard som jag orkar lyfta själv och b) en instrumentväska som jag orkar bära själv! Allt har sin tid.

Vilken tur att paketet kom på posten igår, jag har en spelning på lördag och det finns inget piano på plats. Det är pianistens välsignelse och förbannelse att instrumentet är stort: ofta finns det ett piano och då behöver en inte rouda. Men då det inte finns är det desto tyngre att ta med sig sitt eget… Nu har jag ett digipiano och en mindre keyboard, för olika syften. Det som fattas är flygeln.

img_20161208_182948
Now I’m strong enough.

Lära sig av andra

Jag vill inspireras av andra. Men ibland kräver det en liten ansträngning att inte bli missunnsam. Det är lätt hänt att jag tänker: Varför lyckas inte jag? Det tyder på dålig självkänsla och det är inte bra. Jag har inget att klaga på, jag har lyckats med många saker. Och det enda sättet att bli ännu bättre på något är att jobba för det och inte ge upp. Så när jag märker att mina tankar går i negativa banor, försöker jag vända på steken och tänka: Vad kan jag lära mig av detta? Sedan suger jag åt mig all information jag kan.

Inget som någon annan gör är bort från mig. Det är snarare tvärtom: ju mer musik och konst vi har i vårt lilla samhälle, desto mer sprids de och desto bättre är det för alla inblandade. Detsamma gäller pedagogik: Det behövs så många bra pedagoger som möjligt.

IMG_20161104_233845.jpg
Att se stora stjärnor som MØ live ger mig nya idéer. The Cirkus 4.11.2016.

It’s time to move on

Det är november… I huvudet börjar nya projektplaner surra.
Ett nytt album! Det är dags!

Välkommen, första skedet. Inspirationen, idéerna, extasen.

Jag har ett förslag på vilka låtar som ska vara med. Jag har mina drömmar om vilka musiker som ska vara med. Jag har ett dokument som heter “Ny skiva”. Jag vet ju inte om det blir en fysisk skiva. Men i mina tankar är det en skiva. Med tydligare färger på omslaget än den förra. Mörklila och mörkgrönt och svart. Inte för att musiken är svart. Men den är inte heller spetsvit och skir.

Ohh yeah. It’s time to move on to the next chapter.

img_20161020_135143
What? Really? A new album? Okay then.

Vad är du om inte ett träd i vinden?

14494780_10154481080830928_4949834565970768218_nP

På lördag var jag på en fin födelsedagsfest, och jag sjöng en av mina nyare låtar. Hade en rolig diskussion med en av gästerna efteråt, han frågade vad sången handlade om och jag frågade hur han tolkade den. I refrängen låter texten “Jag har slutat vara ett träd i vinden” och han frågade mig: “Vad är du då om du inte är ett träd i vinden?”. Jag sa att det inte finns ett rätt svar och att han skulle fundera på vad han tyckte att man kunde vara i stället för ett träd i vinden. Senare den kvällen kom han till mig med ett svar på sin egen fråga och det tyckte jag var fint. Vad skulle du svara?

Små mål

Det är bra att sätta små mål för sig själv, då är det realistiskt att klara av dem! Jag läste någonstans att i stället för att satsa på att göra 100% av det som ska bli gjort och sedan bara klara av 50%, ska man ta som målsättning att göra 50%. Det känns mycket bättre att klara av 100% av sitt eget mål än bara 50% om målet varit för högt.

En söndag som denna räckte det med att skriva ner några baslinjer. Känns mycket bra att jag gjorde en liten grej. Violinen tar jag itu med en annan dag.

Var snälla med er själva och sov gott.