Hurudan musik lyssnar du på?

“Hurudan musik lyssnar du på?”
Frågan får mig att svettas. Jag vet inte vilken musikstil eller vilken artist jag gillar bäst.
“Jag lyssnar nog inte så mycket på musik”,  mumlar jag.

Men det stämmer inte. Jag lyssnade på musik i mammas mage när hon dansade cancan, jag lyssnade på pianostycken för att lära mig spela på gehör som fyraåring, jag lyssnade när jag lärde mig om populärmusikens historia, renässansens musikteori och grunderna i kördirigering, jag lyssnar när jag undervisar och när jag förbereder projekt och när jag utvecklar mig själv och när jag går på konserter. Jag hör musik hela tiden, även då det är helt tyst omkring mig. Framför allt då.

“Eller… Jag tycker om att ha det tyst hemma”, fortsätter jag.
“Ja, det blir väl så att man inte riktigt kan njuta av musik när man har det som yrke. Det är ju tråkigt.”
Är alltså det, att jag inte hör på musik hemma, ett bevis på att jag inte längre njuter av musik? Att jag “bara” jobbar med musik?

När jag hör musik från västvärlden, förstår jag den, som ett språk. Jag hör att alla instrument har något att säga. Jag hör rytmer, fraser, dynamik. Jag hör harmonier som bygger upp stämningar, leder mig och lurar mig vid rätt tillfälle. Jag hör längtan, mognad och iver. Jag hör hur enskilda toner kan förändra hela sin omgivning. Jag lyssnar alltså gärna på musik, men är inte så förtjust i bakgrundsmusik. När jag hör bra musik, är det som att höra den mest intressanta konversationen om det mest intressanta ämnet på mitt modersmål. Jag vill delta! Hur kan jag lämna det i bakgrunden och koncentrera mig på en annan uppgift? Hur kan någon delta i två diskussioner samtidigt? Och ibland behöver jag tystnaden, för att å ena sidan vila öronen och å andra sidan ge rum åt egna idéer att växa fram.

Även om jag hört mycket musik i mina dagar, kan jag inte välja en favoritartist eller en favoritstil. Nästan alla mina favoritlåtar är kopplade till minnen och ofta är det utommusikaliska faktorer som gjort att de fått en speciell betydelse för mig. Jag kan inte heller nonchalant påstå att jag “egentligen lyssnar på all sorts musik”. Det finns oändligt många musikstilar jag aldrig hört talas om. Men jag kom på ett sätt att tillfredsställa nyfikna small-talkare utan att sälja min själ. Jag säger helt enkelt vad jag senast lyssnat på. Varje människa som frågar får ett unikt svar.

“Jag lyssnar på olika sorters musik. Senast lyssnade jag på Simon & Garfunkel.”

Ps. Simon & Garfunkel måste nog vara en av de bästa duona som funnits. Kanske deras musik är min favoritmusik när allt kommer omkring.

Jul i Gammelstaden

guf_julkonsertaffisch_2015webb

Snart är det dags för Jul i Gammelstaden! Förutom att vi med Niklas och Jesper ackompanjerar kören, spelar vi också några egna låtar. Jag har också arrangerat två av sångerna som kören sjunger.

“Kören musicerar liksom tidigare i år tillsammans med en trio unga musiker. Med hjälp av denna fina beledsagning tror kören att det vid konserterna finns alla förutsättningar för att uppleva några minnesrika och välljudande högtidsstunder inför julen. Musikerna Niklas Nyholm, Jesper Eklund och Amanda Henriksson är alla yrkesmusiker med en bakgrund i Sibelius-Akademin.”

Läs om GUF-körens julkonsert här:
Jul i Gammelstaden

Starka känslor, skickliga konstnärer

På tal om konstnärliga helheter: En som är mästare på sådana är dirigent Jutta Seppinen. Gång på gång hittar hon på nya koncept som håller ihop olika musikstycken och gör en konsert till en riktig konstupplevelse! Jag var nyss på konserten Jag har krafter. Jag frukar ingenting.

“Tillsammans med dirigent Jutta Seppinen och medverkande kör Akademiska Damkören Lyran dyker Wegelius kammarstråkar i denna konsert in i en dialog, där komponisten Minna Leinonens radiofoni som behandlar moderskapets starka känslor diskuterar med verken som framförs på konserten. ”

Och vilken diskussion mellan text och musik! Publiken hölls hela tiden intresserad. Jag grät, skrattade, lugnade ner mig och fick nya krafter. Av applåderna att döma var jag inte den enda som njöt av konserten.

Jutta Seppinen och Minna Leinonen, där är två namn att minnas.

Lägg till lite Edith Södergran tonsatt av Karin Renqvist… Vad mer kan en begära?

12042659_1714341015465303_5172622834409294726_n

Svenska dagen

Jag firar Svenska dagen i Borgå: Berättade nyss om låtskrivning och om mitt skivprojekt för ungdomar på Point Collage och ikväll blir det sits med min kör Primavera.
Idag blir också min gamla musiklärare tilldelad Kulturfondens Svenska dagen -pris! 👌 Grattis Rofa och trevlig dag allihopa!IMG_20151106_120040~2

Himmel & Jord

På lördag spelade Jesper, Niklas och jag med GUF-kören i Viks kyrka. Konserten hette Himmel & Jord och Håkan Wikman dirigerade. Stella Laine reciterade texter kring temat. Jag gillade helheten! Vi har spelat med GUF-kören en gång tidigare och även då var konserten ett genomtänkt koncept. Jag gillar också att musicera tillsammans med andra. Det är nog en av mina favoritgrejer inom musik. Med mina kära bandvänner förstås, alltid lika kul att spela med dem, för vi vet varann så väl och vi förstår varandras blickar och melodier. Men också med kören. Att slå ihop människor i olika åldrar och med olika musikbakgrund… Det kändes som en bra mix och ett fint sätt att fira allhelgonadagen. Och Håkan vet vad som krävs av en konstnärlig ledare.

Slutsats: Musik tillsammans med andra är kul och vi kan alla lära oss saker av varandra.

Brytningsskede – från studerande till lärare

Nu är jag lärare. Det betyder att jag har ansvar. Mer ansvar än någonsin förr.

Under mina studier i musikpedagogik har jag fått leka, sjunga, springa omkring, fundera, skriva, lyssna, spela instrument, dansa, inspireras, ligga på golvet. Jag har varit mitt i situationen och njutit av de uppgifter jag fått. Den enda jag har burit ansvar för är mig själv.

Nu har jag en annan roll och i den rollen behöver jag lugna ner mig en aning. Tala långsammare och med lägre stämma. Tänka först och sedan säga. Eller tänka först och sedan göra. Jag finns till för mina elever och jag erbjuder dem tillfällen att växa, öva och lära sig, självständigt och i grupp. Och tillfällen att ha roligt, att inspireras, att musicera.

Som lärare vill jag vara:
Trygg. Konsekvent. Väl förberedd. Varm och positiv. Tydlig.

Jag känner att jag är i ett brytningsskede där jag håller på att hitta en ny identitet – en läraridentitet. Förändringar är ofta obekväma men efteråt är man förhoppningsvis snäppet visare.

Nytt jobb nya utmaningar

Ibland är det så mycket man skulle vilja kunna redan nu. Inte om tio år. Att börja ett nytt jobb är definitivt en upplevelse som fått mina fötter ner på jorden. Jag är inte den ideallärare som jag föreställt mig (men det är ju inte ens hälsosamt att tycka att man uppnått sitt idealjag). Det finns fina stunder, men utmaningarna känns för tillfället mer. När jag känner mig otillräcklig försöker jag minnas att jag bara är i början och att det kommer att bli lättare. Så har det också varit med alla andra jobb jag hittills haft. Några viktiga punkter för mig är: (1) att jag är redo att lära mig av mina misstag (liksom av det som fungerar) och (2) att jag lyssnar på dem jag kommunicerar med (3) utan att ändå låta någon trampa över de gränser som utgör mitt välmående.

Wer aufhört, besser werden zu wollen, hört auf, gut zu sein.

It’s Friday Friday

Låtskrivarhelg. Jag vaknade kl. 8.09 till att det regnade utanför mitt öppna fönster. Doften och ljudet av hösten som renar luften fick mig att känna mig positiv till mods. Det är skönt samt lite paradoxalt att ha tre lediga dagar, reserverade för arbete. Vilken lyx att kunna jobba med vissa projekt just då det passar en själv! Men jag behöver nog också rutiner och regelbundna arbetstider för att hållas aktiv. Därför är min arbetsvecka nu optimal: fyra dagar schemalagt arbete, tre dagar för egna projekt eller rekreation. Lediga kvällar; möjligheten att träffa folk och gå på evenemang.

Denna helg ska jag försöka skriva färdigt några låtar jag håller på med. För min del kan det gärna regna hela helgen. Jag ska dricka te och mysa vid datorn/pianot.