Nu är jag lärare. Det betyder att jag har ansvar. Mer ansvar än någonsin förr.
Under mina studier i musikpedagogik har jag fått leka, sjunga, springa omkring, fundera, skriva, lyssna, spela instrument, dansa, inspireras, ligga på golvet. Jag har varit mitt i situationen och njutit av de uppgifter jag fått. Den enda jag har burit ansvar för är mig själv.
Nu har jag en annan roll och i den rollen behöver jag lugna ner mig en aning. Tala långsammare och med lägre stämma. Tänka först och sedan säga. Eller tänka först och sedan göra. Jag finns till för mina elever och jag erbjuder dem tillfällen att växa, öva och lära sig, självständigt och i grupp. Och tillfällen att ha roligt, att inspireras, att musicera.
Som lärare vill jag vara:
Trygg. Konsekvent. Väl förberedd. Varm och positiv. Tydlig.
Jag känner att jag är i ett brytningsskede där jag håller på att hitta en ny identitet – en läraridentitet. Förändringar är ofta obekväma men efteråt är man förhoppningsvis snäppet visare.
Amanda Henriksson 